Hej,

Har nu lämnat båten och tillbringar några dagar i Barcelona.  Vill slutligen visa några bilder om det jag nämnde sist om hur varm i hjärtat vi blev varje kväll vi öppnade dörren till hytten och fick se nya skapelser de gjort av en enkel handduk.. så gulligt.

Jag kan inte släppa Barbro Svensson. Lill Babs gick i bräschen för ensamstående mammor. Hon födde sitt första barn som sextonåring och hade sina föräldrar som stöttade henne. De stärkte henne och sa :

“Sträck på dig och var stolt” när människorna skvallrade.

Detta var i mitten av 1950-talet och det tog ända till 1980-talet då det blev mer accepterat att vara ensamstående mamma. Hennes föräldrar hjälpte henne med sitt första barn så hon kunde satsa på karriären.

Jag hade aldrig förmånen att träffa Lill-Babs personligen men det känns som jag kom henne nära.

Jag tror att de stora stjärnorna aldrig själva förstår sin storhet och det är därför de blir de där vi andra avgudar och älskar. De är vanliga men ändå inte. De är stora hjärtan och Lill-Babs delade med sig av sitt liv till oss på ett sätt som gjorde henne så älskad.

Hon avslutar sitt liv lika banbrytande som hon startade sin karriär. På bästa sändningstid ingår hon partnerskap i sin sista roll som Gugge i ”Bonusfamiljen”.

En väldigt kär väninna till mig berättade att när någon klagar och inte orkar , säger hon alltid:

– Se på Lill-Babs hon klarar det!!

Därför myntar jag nu ett nytt begrepp ”att göra en Lill-Babs”  det vill säga att aldrig ge upp.

Tack Barbro Svensson