Hej,
Här kommer en rykande färsk blogg om mitt äventyr Kebnekaise.
Jag läste på mycket och gjorde min egen research som alltid innan jag bestämde mig för Expeditionsresor som verkligen är proffessionella. Besökte deras kontor och Ola och kände omedelbar tillit.
Jag gjorde min resa med Renata Chlumska och Ola Skinnarmo som mina guider.
Vi tog nattåget upp tillsammans hela gänget till Kiruna på onsdagen. Kvällen innan texade jag till mina döttrar att jag hade tvivel på mig själv. De skrev:
“Du kommer klara det”.
Såsom många andra på min facebook som peppat mig vill jag nu sända kärlek och stort tack.
Vi kom sedan fram till Kiruna runt klockan 09 på torsdagen och jag tog min packning och satte mig med mitt team på en buss som tog oss till Nikkaluokta där vägen tar slut.
Vi tog vårt pick och pack och knatade på mot en båt. Båtfärden påminde mig om Everglades det enda som saknades var alligatorer.
Så småningom nådde vi vårt mål nämligen STF Kebnekaise Fjällstation där jag sov spartansk men med glädje tre nätter.
Att vi skulle försöka oss på en toppförsök dagen efter blev ett sent beslut. Efter middag med benämningen på ren så blev det klart och vi gick sedan igenom säkerhetsrutiner sent omsider.
Det har skett dödsolyckor på Kebnekaise.
En dödsolycka skedde för snart 20 år sedan då toppturguiden Marcus Severed snubblade och föll ner över 100 meter rakt ner och avled. Jag såg hans minnesmärke när jag klättrade.
På den tiden fanns inte via ferrata som innebär att en vajer bultats fast i berget på en klättringsled i brant terräng
Efter denna tragiska olycka med Marcus skapade hans familj en minnesfond för bättre säkerhet så idag har du säkerhet när du klättrar på Keb.
Jag har bestigit Kebnekaise
Som vanligt när jag skall prestera är jag helt inne i min egen bubbla som jag har tillit för. Jag klarade utmaningen fullt ut och nådde toppen av Sveriges högsta berg.
Sedan var det bara det att vi bara kommit halvvägs för vi skulle ta samma väg ner. Jag är ganska van för utmaningar och har mina dolda knep från mina maratonår.
Jag är däremot inte lika vältränad längre och det är något jag själv valt för livet är så kort och jag vill njuta av massa annat. Mina ben darrade därför att min kropp var tom på kolhydrater på vägen ner.
Jag satte mig avbrupt ner och åt min goda fralla med leverpastej med gurka och genast kom orken tillbaka.
Det händer alltid saker på min resa och en i mitt grymmaste team fastnade i en glaciärspricka som Renata fick rädda honom upp från.
Det jag aldrig kommer glömma är att vi tog vårt vatten från bäckarna och det är det bästa vatten jag druckit gudomligt gott.
Slutligen flög jag både helikopter och flygplan hem till mitt älskade Stockholm. Nu får det räcka med äventyr för ett tag. Ser nu fram emot en vistelse på Ellery Beach House vilket kommer bli en tillvaro fylld av glädje då vi ska fira en födelsedag där.
Sist men inte minst bloggtips https://hannahgerner.se/forsok-att-inte-jamfora/
Kram Hannah
