Hej Söndag,

Hoppas ni mår väl. Jag mår ok trots omständigheterna. Min pappa dog den 3 januari efter ett väldigt snabbt förlopp. Han var sjuk i blodcancer sedan ett år tillbaka men varför förloppet gick så snabbt är att han fick covid 19 ovaccinerad då han hade helt utslaget immunförsvar.

Han dog fem dagar efter att han fått provsvar att han blivit smittad. Jag är tacksam att han ändå fick leva över ett år med sin diagnos.

Jag har tillbringat många dagar och kvällar hos mina föräldrar sista året. Har cyklat med snabba steg till dem massa gånger och det är en underbar cykeltur då de bor i Norra Djurgårdsstaden.

Jag har läst min pappas journal att den duktiga personalen tittade till honom klockan 06.00 och då levde han. Nästa journalanteckning då är pappa död. De flesta dör ensamna.

Det drar mig tillbaka ett år då jag arbetade på ett äldreboende på Södermalm. En äldre kvinna som överlevt covid19 och kom tillbaka till sitt boende från Södersjukhuset.

Jag matade henne och ringde hennes två söner att deras mamma var på bättringsvägen. Plätsligt hände något. Minns när jag kom till mitt arbete klockan 07.00 och kollade till henne. Ångrar så mycket att jag inte satt kvar och höll hennes hand när hon gick över till evigheten. Det hade jag haft tid med.

De flesta dör ensamna

Mamma sa igår att om hon hade vetat att pappa skulle dö så snart skulle hon behållt honom hemma. De hade ingen hemtjänst utan mamma vårdade pappa hemma med fantastisk avancerad sjukvård i hemmet (ASIH). De skötte det medicinska som att ge pappa blod, ta blodprover med mera.

Min pappa fick dö ensam men jag vet inte hur mycket medveten han var om det.

Jag var utbjuden på middag kvällen innan och ringde till den ansvariga sjuksköterskan. Jag bad henne gå in till pappa att hälsa från Hannah. Det stod sedan i journalen.

Vi i familjen hade tänkt åka och hälsa på pappa dagen efter men han dog efter endast 16 timmar på hospice.

 

Sist men inte minst bloggtips https://hannahgerner.se/utvandrarna-och-december-dagar/

Kram Hannah