Hej,

För många år sedan var jag ombord på fartyget Estonia tillsammans med min finaste syster Marika som tyvärr inte finns med oss längre. Vi hade skitkul, vi dansade och träffade två killar från Lidingö. Vi levde livet så unga och vågorna var höga men vi var helt orädda.

Det fanns ingen rädsla alls. Vi skrattade trots att vågorna var så höga. Det fanns inte i vår värld att ett skepp går under fast vi kände till Vasa och Titanic.

Detta var i Januari 1994.

Jag arbetade som undersköterska på hjärtintensiven på Danderyds sjukhus denna ödesdigra 28 September 1994 när jag gick in med frukost till en av mina patienter. Han hade TV på sitt rum och då blev jag varse om katastrofen.

Detta är en av de största katastrofer jag har varit med om under min livstid. Estonia hette innan Sally Viking sedan Silja Star efter det Vasa King. 1993 säljs färjan igen och åker iväg på sin sista resa på hösten 1994.Det är en stormig kväll den 27 September 1994 när Estonia lämnar Tallin och börjar sin färd mot Stockholm. Vinden blåser hårt med vindbyar med upp emot 30 meter i sekunden. Vågorna stiger upp mot 4 meters höjd på sina ställen.

“May Day” “May Day” signalerar fartyget till Silja Europa. Det hela förloppet skedde väldigt snabbt. 137 överlevde medan 852 personer dog. Vattentemperaturen var 13 grader.

 

Efter Estonia katastrofen blev passagerarlistor ett krav när man reser på dessa kryssningsfartyg. Jag kommer aldrig glömma denna katastrof tillsammans med tsunamin med flera hemska katastrofer.

Hannah var ombord på Estonia

Idag är det exakt 30 år sedan Estonia sjönk till botten. Ja hon ligger fortfarande kvar på 80 meters djup några sjömil från finska Utö.

Visste ni att Titanic ligger på 3800 meters djup? Det är stor skillnad. Minns ni förra året när 5 människor fick sätta livet till när de åkte ner till vraket med en ubåt.

Sist men inte minst bloggtips https://hannahgerner.se/doftljus-i-stora-lass/

 

Kram Hannah